En dag 1982 när jag var mycket trött av studier i grekiska och annat kom plötsligt en sång till mig:  En lång berättelse om Den förlorade sonen, Jesus kanske mest kända liknelse. Jag skrev ner den, bearbetade den och hittade också en egen melodi. Jag förstod då att jag hade gåvan att skriva sånger och psalmer. Det tog ytterligare nära 20 år innan mitt skrivande satte fart på allvar. Kontakten med olika tonsättare har betytt mycket och gett många goda möten, konserter i Sverige och Norge, CD.skivan Projekt Längtan o s v. Och nu också Musikförlaget Sångfågeln Musik genom Katarina Torgersson. Jag har också haft mycket glädje av Anders Frostensonstiftelsen genom Psalmskolan 2011-2013, Psalmforum, stipendier och kontakt med andra psalmförfattare. Katarina Torgersson hittade texter jag skrivit just på deras hemsida. Kontakten med Brukssånger är också värdefull. Jag har alltid älskat psalmer och levt med psalmer. När jag var ung och hade många frågor sa en präst till mig: Läs psalmboken! Det gjorde jag verkligen och det har jag fortsatt med. Jag är född 1950 och pensionerad präst nu. Då och då är jag ute i församlingar i Skåne där jag bor, och berättar om kärleken till psalmer. De förmedlar ju framför allt budskapet om Guds kärlek. Vi kan memorera och bära med oss psalmer och sånger i ljust och svårt. När min mormor blivit änka med både små och vuxna barn och jag var två år satt jag under hennes köksbord och sjöng för att trösta henne. Så vill jag fortsätta att ge vidare genom mina sånger och psalmer av allt det goda jag fått ta emot.
 

Karin Håkansson