Dan Andersson (1888-1920) gick bort bara 32 år, 5 månader och 10 dagar gammal. Han dog genom en olyckshändelse på Hotell Hellman i Stockholm, långt från skogarna och det Skattlösberg där han föddes. Olyckan bestod i att man vädrat för dåligt efter att ha sanerat hans rum från vägglöss. Medlet man använde var cyanväte och fanns kvar i rummet och sängkläderna, i alltför hög koncentration.
Dan Anderssons fortsatta relevans och "popularitet" är egentligen ganska anmärkningsvärd. Varför håller så många honom ännu så nära hjärtat? Vad var det som gjorde att före detta biskopen i Växjö, Jan Arvid Hellström, fick en ingång till teologin genom Dan?
I sin bok Bilder - Fyra herdabrev om bild och verklighet, skriver Hellström om den aha-upplevelse han fick när läsningen av Dan Andersson fick honom att förstå, på djupet, att de bilder vi gör oss av Gud inte är Gud. Gud är bortom bilder. Gud är alltid större.
Exemplen på hur Dan medvetet hela tiden gör uppror mot de förminskande bilder vi gör oss av Gud, är många. Ett av de främsta och mest älskade är förstås Omkring tiggarn från Luossa. Ett fullödigt andligt testamente. Det som genomsyrar dikten är att den är befriad från gammalt religiöst arvegods. Den talar inte om vad och hur du ska tro. Den är öppen: Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Det är "något" skriver han. Han skriver inte vad, för det vet ingen av oss. Men vi vet alla, att det är sant. Han når in till, väcker och rör vid den andlighet vi alla har, som vi alla bär. Kalla den vad du vill. Och kanske är vikten och behovet av det just nu större än någonsin.

Göteborg den 17/4 2021
Jimmy Ginsby, ordförande för Dan Andersson Sällskapet