VÅRNATT ÖVER VÄNERN
-----
Glänsande djupblå är Vänern om natten,
vågorna rullar mot mörk horisont.
Norrskenet står över avlägsna vatten,
rymden är ljus under stjärnhimlens front.
Sfärernas färger och rytmer ger mönster,
skänker förundran och finner en röst.
Skyarna svävar i natthimlens fönster,
länkar oss samman, ger strömmar av tröst. 

VÄNERVIND VID ÖN
-----
Vid pärlband utav öar med vindars böjda träd
står månbelysta skogar och sådda åkrars säd. 
Det gnistrar utav stjärnljus i almar och i ek
som silar nattens dimmor i en yster, munter lek.
Månen reflekteras av nattmoln över skyn 
till dimmorna som glittrar i en våtmarks vilda slyn.
Och Sfärers toner ljuder i stora ekars rymd
där sanningen om Skapelsen och Herrens Ord
står skymd.

VINDSÅNG VID KÅLLANDSÖ
Horisonternas ö
-----
När daggen vätt rosor och solen gått ner
står dimmor vid sankmarkens äng.
Där kvällsmolnen vandrar och nymånen ler
går budskap till darrgräsets säng.
I skuggspel vid ekar som skymningen krönt
som vore det svar på en bön,
står ädellövsskogar så skimrande grönt
vid stränder på blommande Ön.

LANDET VID DEN STORA SJÖN
-----
Glittrande månljus står Örikets fjärd,
stjärnorna tindrar om natten.
Skön som en saga är strändernas värld
vid Vänerlands vidsträckta vatten.
Lugnvattnets vikar,
strändernas flikar
glänser i vårnattens mytiska ljus.
Strandskogens dunkel,
kärrens ranunkel
lyssnar till Storvänerns eviga brus.
Spirande knoppar på uddar och näs,
grönskande gräs.